Ansökan till våra utbildningar och kurser är öppen.

Dagens alumn: Ask Bjørlo

3 juni 2019

Del fem i vår intervjuserie har vi pratat med Ask Bjørlo, hantverkare och textilkonstnär. "Jag kunde inte tro det var sant vad jag såg. Våning på våning med vävstolar i fönstren. Det var en fantastisk upptäckt för mig, och jag visste genast att jag ville studera vid HV."

Namn: Ask Bjørlo

Titel: Handvävare/Brodör/Textilhantverkare/Tekstilkonstnär

Textilhantverk Basår och Högre textil hantverksutbildning (examen 2015).

BERÄTTA OM DIN BAKGRUND OCH VARFÖR DU VALDE ATT UTBILDA DIG PÅ HV SKOLA?

Jag är född och uppvuxen i Norge, i en liten stad som heter Hønefoss. Där bodde jag med min familj som alla är konstnärer. De människor som jag ofta träffade som barn var textilkonstnärer. Inblicken i deras textila värld var spännande och mystisk, och jag bestämde mig tidigt för att själv bli textilkonstnär. Jag började också att lära mig textila tekniker med en början i stickning, virkning och senare broderi, sömnad och frivoliteter. Vad jag i slutändan längtade efter var att lära mig väva, så när jag slutade grundskolan, flyttade jag till Stockholm för att förverkliga denna önskan.

Under mitt första år i Stockholm studerade jag på Nyckelviksskolan på linjen Textil Form. Min vävlärare hade under den tiden en utställning på HV Galleri, så min klass och jag åkte till Djurgården för att se den. Det var en vinterdag och det rosa huset var täckt av snö. Jag kunde inte tro det var sant vad jag såg. Våning på våning med vävstolar i fönstren. Det var en fantastisk upptäckt för mig, och jag visste genast att jag ville studera vid HV.

VAD GJORDE DU EFTER HV?

Jag hade sån tur att få HVs resestipendium med min klasskompis, Nanny Rådenman, och åkte till Kawashima Textile School i Kyoto, Japan. Det var både spännande och lärorikt, och trots att det var mycket nytt för oss där, kände vi oss som hemma i skolan med alla vävstolar och de djupt koncentrerade medeleverna. Efter studierna i Japan tillbringade jag en vår med egen vävstol i Norge innan jag började studera Textilvetenskap vid Uppsala Universitet. Här kunde jag dyka djupare in i textilhistorien som jag redan hade mycket av från HV. Jag gick dock bara ett termin på universitetet eftersom jag fick möjligheten att ta del av Norske Tekstilkunstneres (NTK) jubileumsutställning «Ode til en vaskeklut, hymne til en tiger» på Kunstnerforbundet i Oslo och valde att fokusera på min konst inför detta. Verket jag hade med där heter «Havmenn som tenner månen» och består utav 17 textila skulpturer i ett tillhörande glasskåp. Sju av dessa är sytt av linne och broderade med antika paljetter och sysilke. Resterande tio är sydda utav ett sydkinesiskt indigotyg som är överfärgad» och hamrad till sin blanka yta. Arbetet är ett homage till och hämtar sin titel från Frida Hansens bildväv «Havfruer som tænder månen» från 1895. Hösten efter kom jag in på masterprogrammet i kunst og håndverk på Kunsthøyskolen i Oslo som jag är i färd med att avsluta nu. Det har varit två lärorika år som förberett mig ytterligare inför yrkeslivet.

HAR DU NÅGOT AKTUELLT PROJEKT SOM DU VILL BERÄTTA OM?

Mitt senaste arbete är en serie vävnader med abstrakta motiv i tekniken Beiderwand. Jag vävde mitt examensarbete på HV i denna teknik och valde att undersöka möjligheterna ytterligare i mitt masterprojekt. Min inställning denna gång har varit att väva motiven på frihand utan skisser. Jag står utan en förutbestämd utgångspunkt och tvingas tänka på ett mer direkt sätt i väven. Harnesken är ju i grunden ett ritverktyg, men känns mer så utan rutmönstret. Jag uppskattar mönsterläsningen i högsta grad, men det har varit spännande att testa nya metoder. De motiv som uppstår i dessa vävnader är både lekfulla och självständiga eftersom de vävdes med viss öppenhet och nyfikenhet. Hittills har jag fem sådana vävnader som mäter 35×180 cm, men jag planerar att fortsätta i olika format.

VAD ÄR DET VIKTIGASTE DU HAR FÅTT MED DIG FRÅN DIN TID PÅ HV SKOLA?

Jag lärde mig så obeskrivligt mycket under min tid på HV, och jag är så tacksam för alla mina lärare som delade sin kunskap. Alla de olika ämnen har gett mig den bästa tänkbara grunden för att verka som självständig textilhantverkare: formlära, textilhistoria, materiallära, bindningslära, vävning, färgning, konstsömnad, textil montering, ekonomi, ergonomi, utställningsteknik etc. Jag lärde mig att se färger på ett nytt sätt och hur jag kunde återskapa dem i garn. Jag lärde mig att textilhistoria är människohistoria som berättar om vår tekniska och intellektuella utveckling och hur vi så länge möjlighet funnits, har smyckat vår omgivning med textilier i alla tider. Men det jag är mest glad över att jag står kvar med är mina vänner och kollegor som jag fått från HV. Textilhantverkare delar ofta många intressen, och har då lätt att knyta band. Att arbeta textilt leder till en djupare förståelse för materialet och dess framgångsätt, och med detta kan man känna igen sig i varandra oavsett vilket språk man talar.

HAR DU NÅGOT TIPS TILL NÅGON SOM VILL VERKA INOM DET TEXTILA FÄLTET?

Textilhantverk är i första hand givande att arbeta med, men även fysiskt och psykiskt utmanande i tider. Men min erfarenhet i det hela är att tålamodet som krävs från vävstolen sträcker sig ut i livet utanför verkstan. Lugnet som sänker sig runt ett broderi fortsätter på bussen hem. Det textila fältet är stort och fritt, så mitt tips kan vara att notera sig de områden eller material som väcker känslor. Testa alla tekniker du vill, men gå djupare in i de du tycker om. Jag vill avsluta med ett citat av Sten Kauppi, från boken “Sten Kauppi” av Mailis Stensman:

«Inom det textila fältet ryms alla skalor av sinnesstämningar från det leaste lea till det ömsintaste ömma. Inom dessa begränsningar och den ständiga kampen att rasera dessa begränsningar kan man leva ett liv, ett liv som när man tangerar durskalan i accorden, är ljust och fyllt av livsbejakande glädje, men som ingalunda utesluter förstämningarnas mollskalor.»

 

Om du vill veta mer om Ask:  www.instagram.com/askbjorlo

Sturehof + Handarbetets Vänner 150 år. Genom åren har vi haft ett flertal samarbeten med Calle Carboni och Svenska Brasseriernas restauranger. I år, när vi jubilerar som 150-åring, har vi,…

Stort grattis till Malou Andersson och Lina Lindh, hantverkare i vår ateljé, som har tilldelats Mästarbrev i Blå Hallen på Stockholms Stadshus. Malou i konstvävaryrket och Lina i broderiyrket/konstbroderi. För…

Minna Engström Heino har rekryterats till den nyinrättade tjänsten som utbildningschef på Handarbetets vänner. ”Det är en verksamhet med långa anor och jag kommer jobba för att Handarbetets vänner ska…