Miriam Parkman Examensutställning 2016

Miriam Parkman är 25 år, uppvuxen i Rättvik och Härnösand men sedan 2009 bosatt i Stockholm. Hennes främsta inspiration kommer från 1940-1960-talsestetik, folklig textiltradition och naturen. I sitt textila skapande...

Miriam Parkman är 25 år, uppvuxen i Rättvik och Härnösand men sedan 2009 bosatt i Stockholm. Hennes främsta inspiration kommer från 1940-1960-talsestetik, folklig textiltradition och naturen. I sitt textila skapande är färgen och materialet alltid viktigare är tekniken; det krångliga får inte komma före känslan av att vävstolen är lika fri som ett blankt papper. Inslaget blir till färg och penslar och väven växer fram allt eftersom. 

I examensarbetet ”Lockrop, längtan” har Miriam utforskat den gamla tekniken slitrya; traditionellt en textil för både praktisk funktion och skrytig statussymbolik. Den värmde i sängen och till sjöss, men var också något man gärna visade upp. En brukstextil som man både slet och var försiktig med. Miriam berättar; ”Under arbetets gång kom min syster Sara förbi och efter att jag berättat om vad mitt arbete handlade om skrattade hon och sa ”Gissa vad jag tror att min skiva ska heta? Sara Parkmans skog!”. Det visade sig att vi gått och tänkt och grubblat över samma slags känsla; en längtan efter natur och landsbygd, samtidigt som ens liv finns i stan, en vilja att ta sig an naturen mer men samtidigt skämmas, känna sig obekväm, rädd för att hamna i fällan av att romantisera landsbygden, fast man är uppvuxen där. Att inte riktigt veta var man ska känna sig hemma. Sara hade nyligen släppt två solosinglar,”E 4 N” och ”Fält”, där det hörs lockrop och kulningar från folkmusiken/vallåtsmusiken och de fastnade hos mig. När jag nu tar steget från skolan och beger mig ut på okända stigar bär jag med mig min slitrya och min ryajacka, min uniform mot osäkerheten, rädslan för att misslyckas, ångesten över vart jag ska bo och kluvenheten inför att skapa ting när jag lockropen blir för starka och längtan tar över.”

I verket har Miriam använt garn från Ekenäs Hantverk i Frändefors, som aktivt arbetar för att återinföra den svenska ullen på marknaden. Slitryan och ryajackan har fått detaljer i skinn från Tärnsjö Garveri, som även de arbetar lokalt och garvar sina hudar med naturligt barkextrakt. Jackans mockadelar är återanvända från en mockajacka köpt på Myrorna och uppsydd av Miriams samarbetspartner Amanda Sharp. 

Kontakt:

miriamparkman@gmail.com

www.miriamparkmantextiles.com