Blogg: Smockad lagom till julbordet!

”Nu ska vi testa olika tekniker av konstsömnad som ger yta och struktur” säger Katarina. Katarina Evans har mästarbrev i konstsömnadsyrket, är utbildningsansvarig i Textilhantverk på Handarbetets vänner och vår lärare i kurserna Yta och Struktur samt Maskinbroderi under de närmaste två veckorna. Lyckos oss!

Smock! Smäck! Smack! Flock! Under första genomgången i engelsk och amerikansk smock vandrar mina tankar iväg och jag funderar på ordet smock, försöker smaka på det, rimmar, associerar. Vad kan jag använda det till? Blir snabbt medveten om att jag omöjligen kan ta till mig så många tekniker på mindre än fem dagar utan att riskera att helt fastna i en. Bli besatt. Och just det blir jag, besatt av en typ av smocksömnad. En svulstig variant, som med hyfsat få stygn och ihopdragande av tyget ger en vacker textural effekt. Min andra provlapp i sammet växer snabbt inför mina ögon och känns plötsligt levande i mina händer. Precis det jag går igång på – när tyg väcks till liv på det viset. Kan du gissa vilken?

Jo just det, den amerikanska smocken! Vi får instruktioner på papper där vi ska utgå från olika rutsystem som vi ska följa med nål och tråd för att få fram olika formationer på tyget. Struktur är absolut bra att förhålla sig till från början men snart tar ändå nålen mig dit den vill och så är jag igång. ”Upp, upp och iväg!” som min tidigare lärare och mästersmed myntade. Vill inte sluta, vill inte byta teknik utan hellre prova andra material i samma. Tänker att jag vill göra smock i återvunnen plast…plast med glitter i eller varför inte något som lyser i mörkret. Jag har nog ärligt talat lite svårt att hänga med i mina klasskamraters tempo just nu för jag är så upptagen av alla nya idéer som uppstår. Men vad gör det? Alla arbetar i sin takt och har sina egna förväntningar på sig. Jag letar efter det jag går stenhårt igång på och till vårens redovisning har jag gott om tid att testa mer av mattilassé, omvänd applikation, skarvsömn och engelsk smock. Det känns skönt att Katarina har en öppen och fri inställning till experimenterande.

På onsdag förmiddag är jag ledig för att ta hand om min styvfar. Vi sitter och dricker kaffe i hans kök och har en trevlig pratstund där jag samtidigt visar hur man handsyr amerikansk smock. Försöker hitta en ingång, liksom fånga hans intresse för något nytt som kanske kan bota den tristess som ibland råder när man inte längre kan ägna sig åt tidigare intressen. Han har ju faktiskt bott i Amerika under 8 år av sitt yrkesliv och är nu pensionerad ingenjör sedan länge. Rutsystemet gillar han förvisso men är mer skeptisk till den vassa nålen. Nästa gång tar jag med en trubbigare nål. Hursomhelst så känns den här kaffestunden viktig för mig, för oss båda, och på hans önskelista till julbordet står nu en smockbrosch. Och vore det inte roligt om alla runt julbordet blev försedda med varsin? Som en sån där liten julgåva istället för Christmas crackers med papperstunna hattar i. Eller varför inte håraccessoarer i amerikansk smock?

Efter lunch tar jag mig till Sven Harrys konstmuseum där utställningen Livet och Trasornas Väv pågår fram till mars 2026. Idag är det Therésè Lopez och min tur att väva live på HTU1’s gemensamma naturfärgade väv i mönstertekniken Ikat. Många kommer och beundrar det otroliga mönstret och frågorna är många. Vi samtalar om allt från färgningsprocess till det hållfasta silket, vävminnen och lusten till hantverket samt det omvända, hur hantverk kan väcka lusten till liv.

Min styvfars önskan har förresten redan slagit in, för i skrivande stund har jag redan tillverkat 5 stycken smockbroscher av stuvbitar och fler blir det. Och vem vet…kanske hinner jag med att tillverka en i återbrukad plast?

/Maneka Ghosh, elev Högre textil hantverksutbildning år 1