Lojalitetens praxis & Hur hemslöjdsrörelsen skrev kropp – Två konstnärliga forskningsprojekt i text och textil av Janna Berggren och Ellen Landberg

Vernissage: 12 november kl 16-18.

Båda verken blev till under kursen Konstnärliga forskningsprocesser på Konstfack 2013. Gemensamt är närheten till kroppen (den egna och andras), de enkla materialen och synen på textil som betydelsebärande. Utställda tillsammans visar de på möjligheter att använda textilt görande till såväl fråga, metod som svar. 

Lojalitetens praxis

Det här är ett försök att undersöka begreppet lojalitet. Jag undrar vad lojalitet är, dess gränser och förutsättningar. Med utgångspunkt i toilesömnad och den riktigt nära relationen mellan två människor söker jag ord och textil kropp på det som uttalas, det ordlösa och det som bearbetas i kärleksrelationen. Jag söker svar på om lojalitet är en förutsättning för att skapa och upprätthålla en långvarig relation.

Driven av ett bildningskomplex försöker jag först distansera mig från ämnet. Jag tänker att jag ska stå vid sidan av och betrakta, vara saklig och teoretisk. Men det personliga perspektivet tar över som alltid, efter en tids kamp. Nu glider ämnet närmare oss, närmare mig. Lojaliteten, den enda stora diskussion vi haft, knappt ett år som gifta. Varför är det så svårt. Är vi inte självständiga och nya i varje sekund.

Mot det teoretiska analyserande står en kraft som är självsvåldig och självbestämmande, och den vinner varje gång. En sådan dikotomi rymmer egentligen många fler dimensioner än de två, men polerna är beroende av varandra – det alldeles privata och det analytiskt distanserade. Perspektivet mycket nära och den stora vidvinkeln. Den motsättningen är helt nödvändig hos mig i arbetet. Det måste gå att vara på båda platserna samtidigt, detmåste vara ett bra sätt att hitta rätt. Att gå in i det som undersöks, och kliva bak och se.

Jag tänker att det ska gå att få ihop det här, känslan är så stark, jag ser det nästan. Det finns något där som måste utrönas och bli synligt, mellan toileväven, toilen, kroppen och begreppet. Det finns en bild av det här som jag ska gräva fram.

Jag syr en toile att arbeta utifrån och använder mönstret till Gustav III:s bröllopsdräkt. Jag provar toilen på Jonas, ändrar mönstret utifrån vad som kommer fram vid provningarna, och syr en ny toile som ska provas på honom, osv. För att skapa ett plagg som sitter bra brukar man börja med att ta kroppens mått och ritar sedan ett mönster. I det här projektet tar jag inga mått, alla ändringar görs direkt på kroppen. Jag gör på ett sätt som är betydligt mer komplicerat än det skulle kunna vara om det bara var bästa möjliga passform jag sökte. Metoden saktar ner processen och gör att Jonas blir mer delaktig. Den tvingar oss att stå nära varandra i de krångliga provningarna, den öppnar för samtal i de svårigheter jag möter. Det är ett organiskt arbetssätt som passar för ett utforskande projekt. Det är processen och inte slutresultatet som är verket.

Janna Berggren är konstnär och skräddare utbildad på HV, Konstfack och Stockholms Tillskärarakademi. Hon arbetar textilt och med text och verkar återkomma till frågeställningar om ursprung och tillhörighet, materialitet och föremålens intelligens. Är med och driver ett skrivande kollektiv, arbetar som skräddare på Skansens Klädkammare, har ställt ut, undervisat i sömnad och textil medvetenhet, samt gjort utställningsscenografi för museer.

Hur hemslöjdsrörelsen skrev kropp

Ett konstnärligt forskningsprojekt- i text och textil- kring den tidiga hemslöjdsrörelsens syn på estetik och kropp, samt ett undersökande av hur rörelsens idétradition lever kvar och manifesteras idag. Genom textilt görande och reflektioner kring sin handarbetande kropp vill jag se om och vad jag kan nå för svar genom att själv göra. Min utgångspunkt är att hemslöjdsrörelsen tätt sammanlänkade textil form, klass, etnicitet och nationsbyggande, och att själva görandet av slöjd, alltså den textila arbetsprocessen, hade en central plats i formandet av idébygget. Ett exempel är att virkning ansågs vara ett lätjefullt arbete som kunde utföras i liggande ställning. Vad säger den bilden av de som virkade och om de virkade produkterna? I Hur hemslöjdsrörelsen skrev kropp undersöks hur idéer/ teorier gestaltar sig i fysisk form, textilt och i förlängningen kroppsligt. Vem fick vara med i hemslöjdsrörelsen? Vad fick vara med? Och på vilket sätt?

Ellen Landberg är utbildad på HV Skola 2006-2009 och har bland annat vävt gardiner till Ellen Keys Strand, designat sjalar under namnet Härmas- Inte alla kan få en Hermés. Alla kan få Härmas, och produceraten textil samlingsutställning på Virserums Konsthall. Verket Hur hemslöjdsrörelsen skrev kropp blev till under kursen Konstnärliga forskningsprocesser på Konstfack 2013.

Utställningen ställs ut i Glasrummet i HV Galleri.  

Högupplösta pressbilder finns att hämtas HÄR