Startskottet år 1874

Föreningen Handarbetets Vänner (HV) grundades 1874 av Sophie Adlersparre, friherrinna och pionjär inom den svenska kvinnorörelsen. Syftet var att utveckla det svenska textila hantverket och att samtidigt ge kvinnor möjlighet till egen försörjning.

Redan från början fanns parallellt med det konstnärliga arbetet en pedagogisk ambition. HV inrättade en mönsterateljé, delade ut uppdrag till väverskor och startade en utbildning för vävlärarinnor.

Handarbetets Vänners Ateljé

Vid förra sekelskiftet stod Carin Wästberg och Maja Sjöström för HV:s konstnärliga uttryck tillsammans med konstindustriformgivarna Gunnar Wennerberg och Alf Wallander.

Konstnärerna Anna Boberg, Carl Larsson och Anders Zorn gjorde förlagor till de gobelänger som då vävdes på HV. Flera av dessa verk finns nu i Nationalmuseets samlingar.

Alf Munthe knöts till verksamheten under 1930- och 40-talen. Då vävdes även möbeltyg i damast, samt gardiner och mattor, bland annat till Stockholms konserthus.

Den textila monumentalkonsten utvecklades och uppmärksammades under Edna Martins ledning från 1951–1977, då konstnärerna Kaisa Melanton och Sten Kauppi knöts till verksamheten.

Exempel på kända verk från HV:s ateljé är Endre Nemes “Blad ur en bilderbok” för Östra sjukhuset i Göteborg, Peter Dahls “Stolta stad” för Sveriges riksdag, Elisabet Hasselberg-Olssons “Minnet av ett landskap” från 1983 som hänger i riksdagens plenisal, fondridån ”Dialogos” av Ann Edholm till ECOSOC-salen i FN-skrapan i New York samt ridån till Kulturhuset i Stockholm efter förlaga av Olle Baertling och som tillverkades första gången på 1970-talet och nytillverkades 2020.

Statens konstråd och den konstnär som fått uppdrag för en viss offentlig miljö anlitar ofta HV för textil konst med höga kvalitetskrav. Under senare hälften av 1900-talet har bland andra. Jordi Arkö, Laris Strunke, Lennart Rodhe, Olle Bonniér, Lenke Rothman, Siri Derkert, Karl-Axel Pehrson, Hans Krondahl, Lillevi Hultman och Veronica Nygren gjort förlagor till flera verk.

Konstnärer som Elisabeth Oscarsson, Petter Zennström, Anders Widoff, Elis Eriksson, Ulrika Mårtensson, Karin Mamma Andersson, Meta Isæus Berlin, Ann Böttcher och Jockum Nordström har utfört sina verk hos HV Ateljé i ett nära samarbete med konsthantverkarna.

Handarbetets Vänner Skola

Handarbetets Vänners pionjärkvinnor reste ut i landet, inventerade och började bygga upp en samling av högkvalitativ textil “folkkonst” som inspiration för skolans nyskapande motiv, mönster och färgställningar.

Från och med 1915 fick HV ett särskilt statsbidrag för undervisning. Den pedagogiska utbildningsverksamheten har bedrivits i lokalerna på Djurgården ända sedan 1920.

1963 förstatligades alla privata seminarier i landet. Vävlärarutbildningen flyttades till ett statligt seminarium. I samarbete med Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund skräddarsyddes 1964 en ettårig utbildning för hemslöjdskonsulenter och affärsföreståndare, och förlades till HV. 1972 utökades utbildningen till två år, och eleverna fick 1978 ett utbildningsbevis som underlättade en breddning av yrkesutövningen till museer, fritids- och terapiverksamheter.

Utbildningarna på HV Skola har aldrig varit förbehållna kvinnor, men först på 1960- och 70-talen började männen söka sig hit. Flera nya termins- och kvällskurser startade med syftet att utveckla kunskaper när det gäller formgivning och förnyelse av väv- och konstsömnadstekniker.

1998 godkändes den treåriga textila hantverksutbildningen. I dag bedrivs tre heltidsutbildningar: Textil hantverksutbildning basår – vävning, Textil hantverksutbildning basår – sömnad samt Högre textil hantverksutbildning (2 år). Dessutom ges kortkurser, kvälls- och sommarkurser inom en bredd av textilt hantverk.

Med utbildningsverksamheten har Handarbetets Vänner under alla år haft ambitionen att bevara vårt kulturarv genom att hålla hantverkskunskaper och skicklighet levande. Lika viktig är ambitionen att utveckla och förnya hantverket och utmaningen att integrera användningen av modern datorteknik på ett genomtänkt sätt. Att träna sinnena och koordinationen mellan handens och intellektets arbete innebär också att bevara och odla ett djupt mänskligt kulturarv och en helhetssyn på människans och miljöns komplexa behov.

 

Licium – skapare och bevare av kyrklig textil

Företaget Licium  bildades 1904 som en ateljé för kyrklig och heraldisk textil konst.

Grundare var  Agnes Branting, tidigare “direktris” vid Handarbetets Vänner (1891–1904), och Mimmi Börjeson, en av HV:s skickligaste brodöser. HV:s dåvarande ordförande Anna Wallenberg stödde den nya firman både ekonomiskt och moraliskt. Sofia Gisberg, textilkonstnär och lärare vid Tekniska skolan, som också varit verksam hos HV, blev vid sidan av Agnes Branting Liciums första textilkonstnär. Licium är sedan 1952 ett dotterbolag i föreningen Handarbetets Vänner.