ECOSOC salen i FN-huset, New York, 2013

"Dialogos", textil fondridå av Ann Edholm. Storlek 7 x 22m i ren ull. På uppdrag av UD i samverkan med statens konstråd, Riksantikvarieämbetet och Moderna museet.

Storlek: 200m2

Utförd av: Kirsi Mattila, Gun Aschan

Bakgrund

Statens konstråd fick 2009 i uppdrag av UD att producera en ny ridå till ECOSOC-salen (formgiven av Sven Markelius) i FN-skrapan i New York. Ridån skulle vara ett nutida konstnärligt tillägg till salens modernistiska arkitektur. Projektet leddes av en samrådsgrupp av representanter från Statens konstråd, Utrikesdepartementet, Riksantikvarieämbetet och Moderna Museet. Fyra svenska konstnärer fick i uppdrag att lämna in ett förlag på en ny textil ridå: Jonas Dahlberg, Ann Edholm, Charlotte Gyllenhammar och Clay Ketter. Uppdraget tilldelades slutligen Ann Edholm. 

FN:s högkvarter och ECOSOC-salen

FN:s högkvarter ligger mitt på Manhattan i New York, USA. Det är världens centrum för diplomatiskt arbete och fredskapande insatser. Trots att det ligger på amerikansk mark är FN:s högkvarter internationellt territorium.

FN-skrapan byggdes mellan 1949 – 52 och huvudarkitekt var Wallace K Harrison. Ett internationellt arkitektteam (under Harrisons ledning) bestående av bland andra Oscar Niemeyer, Sven Markelius och Le Corbusier hade en rådgivande funktion. Sven Markelius fick också uppdraget att formge interiören i salen för Ekonomiska och sociala rådet (ECOSOC). ECOSOC är en av FN:s sex huvudorgan och salen var en gåva från Sverige till FN. Mellan 2008 och 2013 renoveras FN-byggnaden.

Interiören av Sven Markelius

I ECOSOC-salen har Markelius, en av den svenska funktionalismens förgrundsgestalter, skapat en interiör där de funktionella delarna av rummet blir en del av den arkitektoniska helheten. I taket ovanför publikgalleriet är ledningar och rör synliga, Markelius ville att alla användbara element som fanns i salen skulle synas. Detta var ett nyskapande sätt att behandla de olika delarna av rumsinredningen på 50-talet.

Området närmast fönstret i ECOSOC-salen, där delegaterna sitter, är extra utarbetat och har karaktären av ett delvis slutet rum. Den känslan förstärks av rumshöjden, som blir allt lägre ju längre ifrån fönstret man kommer, och belysningen som är starkast vid fönstret. Det ”ofärdiga” taket ses ofta som en påminnelse om att FN:s ekonomiska och sociala arbete aldrig tar slut, att det alltid finns mer att göra för att förbättra levnadsvillkoren för världens befolkning.

Två tidigare ridåer

Rummets ursprungliga ridå, formgiven av Marianne Richter 1952 och vävd hos Märta Måås-Fjetterström, var 1986 totalförstörd på grund av flamskyddsmedel och togs därför ned. Richters 200 kvadratmeter stora ridå kallades när den var färdig för världens största draperi. Den var också unik för sin tid på grund av frånvaron av ett berättande motiv. Ridån var färggrann, stora musselmönster i orange och violett framträdde mot en röd bakgrund.

1989 sattes en ny ridå upp, tillverkad av mönstret Pythagoras (komponerat av Sven Markelius). Även denna ridå har nu tagits ner, eftersom den var hårt sliten av nedbrytande faktorer som klimat, ljus och flamskyddsmedel. Läs mer (pdf).

På uppdrag av UD Statens konstråd, Moderna Museet och Riksantikvarieämbetet

Projektledare: Lotta Mossum/Statens konstråd