Årets avgångsklass presenterar sig så här:
11 blivande textilhantverkare och textilkonstnärer. Olika, men som alla drivs av en nyfikenhet på garnets, vävens, färgens, textilens möjligheter. Kan man dubbelexponera en väv? Får ett skåp vara fluffigt? Kan man väva en skog? Hur många lager är för många? Måste det bli som man tänkt sig? Med stöd av varandra tar vi språnget ut i den verkliga världen. Redo att arbeta självständigt, men alltid parallellt.
Avgångselever 2024
– med deras egna ord.
Carin Enhager
har sytt mycket inom lappteknik och eftersträvat tredimensionella illusioner. I vävstolen utforskas gärna det som blir tredimensionellt, bland annat olika varianter av veck i dubbla varpsystem. Beroende på hur vecken färgsätts och formas kan olika optiska effekter uppnås samtidigt dämpar de ljud. De handvävda textilierna blir funktionell konst.
Jag inspireras mycket av mötet mellan tradition och samtid, gamla tekniker och deras potential genom nyskapande i färg och form. Under mitt sista år på HV har jag utvecklat en ny vävteknik genom att kombinera två av mina favorittekniker, Damast och Moorman. I samarbete med @klassbolslinnevaveriab utforskar jag nu möjligheten att applicera tekniken inom industriell vävning och hur hantverket och industrin kan bidra till och stärka varandra.
Klara, ljusa, glada färger gör att det bubblar i mig och i mitt examensarbete vill jag följa den känslan. Jag vill skapa en explosion av färger som liksom vibrerar och bländar betraktaren. En hyllning till ljuset, som är en förutsättning för färgerna.
Genom bildväven söker jag ett samspel mellan det grova och tunna. Olika ytor möts, kontrasterar och lyfter varandra. Den mjuka färgskalan mot de grova inslagen i lin, det broderade mot det vävda. Att jobba med kontrast och lätthet samtidigt.
I detta arbete väver jag ett tittskåp av minnen jag burit med mig. Saker och ting som får mig att komma ihåg vem jag är, vart jag hamnat och varför. En samlare blir aldrig färdig och verket kommer fortsätta växa. Med nya minnen och kunskaper blir det en matta för ett hem och en berättelse om livet.
Gränsland, liminala utrymmen, övergångar. Resor genom vardagen och genom livet. Banalt och storslaget, heligt och profant. Varje andetag, varje solnedgång, ett slut och en början.
Mitt bildspråk rör sig mellan abstrakt och suggestivt, kaosartat men ändå i balans. Uttrycket kommer till sin rätt i en grov bildväv med en kombination av material där kvaliteterna både krockar och höjer varandra. Jag dras till bildvävningens variation och frihet, att ständigt ställas inför nya val i arbetet, att se händerna flöda över varpen.
Ett skåp med beklädda luckor i tekniken Corduroy är vad jag i samarbete med en möbelsnickare ska göra. Jag tror att det “fluffiga” uttrycket i väven kommer att samspela fint med träskåpets rena och sparsmakade linjer.
En resa till Dalarna, en målad bård i barndomshemmet och många funderingar kring återbruk och hur vi förhåller oss till textil i våra hem. Jag ville skapa något där funktion och estetik får mötas och samtidigt utmana mig själv att ta tillvara på gamla textilier som ingen längre vill ha. Resultatet blir två dörrdraperier i omvänd applikation.
Under utbildningen har jag utforskat och utvecklat olika sätt att väva volang i flera lager direkt i vävstolen. Mitt examensarbete är en väv i tre skikt, en volangliknande form, som draperats till en voluminös halskrage.

Av Carin Enhager

Av Åsa Portnoff Sundström

Av Myrna af Wetterstedt

Av Linnea Norberg

Av Nickis Fischer Kask

Av Freja Hallin

Kristina Påhlman Himmelsjö

Av Fredrika Engberg Paulsrud

Av Jessica Höglund

Av Eva Lalander

Av Ebba Lundahl