Här lyfter vi händelser, verk och personer ur vår rika historia.
Tidslinjen växer fram under året, häng med!
År 1874 grundas Föreningen Handarbetes Vänner av friherrinnan Sophie Adlersparre. Handarbetets Vänner är det första företag i Sverige att bildas och drivas av kvinnor, i en tid när den allmänna rösträtten fortfarande ligger decennier bort. Sophie Adlersparre brann för kvinnors rätt till utbildning och försörjning och för det textila hantverket. Syftet med föreningen var att utveckla och sprida det svenska textila hantverket och kulturarvet och samtidigt ge unga kvinnor möjlighet att försörja sig. Omkring sig har hon ett starkt kollektiv av kvinnor som tillsammans startar upp och driver föreningen med stort engagemang.
Agnes Branting blir direktris och konstnärlig ledare. Med Agnes Branting kom den kyrkliga textilen att spela en allt större roll på Handarbetets Vänner.
Konstnärssamarbetena är och har varit en viktig del av Handarbetets vänners produktion. Redan kring sekelskiftet 1900 inleder Handarbetets Vänner samarbeten med flera av tidens stora konstnärer. Ett tidigt exempel på ett monumentalt konstnärssamarbete är Kräftfisket med Carl Larsson. Gobelängen visades på världsutställningen i Paris år 1900, där Handarbetets Vänner belönades med två guldmedaljer och ett stort antal medarbetarpriser.
Efter ett decennium av interna stridigheter tvingas Agnes Branting lämna Handarbetets Vänner. Offentliga strider utspelar sig både i dags- och skvallerpress och folk delas in i två läger. Kronprinsessan Victoria kungör att hon ”känner sig nödsakad att frånträda sin ställning som föreningens beskyddarinna”.
Med finansiellt stöd av Anna Wallenberg startar Agnes Branting tillsammans med Mimmi Börjesson Licium, som kommer att bli en framgångsrik konkurrent om att tillverka kyrkliga textilier.
Nu står man inte längre ut med spridda och trånga lokaler. Drottninggatan, Birger Jarlsgatan och Brunkebergstorg är några adresser man suttit på.
Alla berömda arkitekter undertecknar 1918 Handarbetets Vänners ödmjuka anhållan om statliga lotterimedel för att skaffa eget hus. Det beviljas, konsthantverket anses ha en stor framtid.
År 1919 köps fastigheten på Djurgårdsslätten för 285 000 kronor och byggs på med en våning för att rymma allt. Tjugo år senare, 1938, renoveras de två flyglarna.
Greta Gahn blir direktris för Handarbetets Vänner samtidigt som funktionalismen tågar in. Gahn inleder ett samarbete med konstnären Alf Munthe som blir verksam som konstnärlig ledare och lärare. Under lång tid är han den enda engagerade konstnären som gör större, dekorativa konstverk. Ett exempel är Doprummet på Karolinska Sjukhuset 1940, nystartade Statens Konstråds första projekt.
Licium är till salu och köps av Anna Wallenbergs son, Axel. Han överlämnar Agnes Brantings varumärke till Handarbetets Vänner som en gåva och upprättelse femtio år efter splittringen. Därigenom bevaras en betydande sakral tradition. Handarbetets Vänner har tillverkat textilier på beställning av kyrkan sedan starten. Än idag tillverkas liturgisk textil hos Handarbetets Vänner under namnet Licium.
Licium betyder vävknut och syftar på att man kan knyta nya trådar på den gamla varpen i en vävstol, d v s symboliskt knyta an till den gamla traditionen med en ny tillverkning.
På bilden syns en detalj av en altarbonad för Skövde krematorium skapad 1947, efter förlaga av konstnären Alf Munthe, som var konstnärlig ledare och lärare vid Handarbetets Vänner fram till 1950.
Åsa Bengtsson tillträder som vd & konstnärlig ledare och fortsätter konstnärssamarbetena i Edna Martins fotspår. I samarbete med konstnärer som Olle Bonnier skapas tredimensionella vävar.
Bengtson driver envist igenom högre status och bättre arbetsvillkor för konsthantverkarna. Hon lyckas få deras arbete att momsbefrias på samma sätt som konstnärernas.
Blicken lyfts internationellt genom skapandet av Swedish Textile Art, en utställningsturné som bland annat besöker USA, Japan och Canada.
Handarbetets Vännner skapar den monumentala väven ”Minnet av ett Landskap” till Plenisalen i Sveriges riksdag i samarbete med konstnären Elisabeth Hasselberg-Olsson. Lin samlades in från folket i Sverige till väven, som tog 3500 arbetstimmar att skapa. Väven är utförd av Barbro Gren och Emiko Uematsu.
